– Äldre personer och personal fick ofta apparater utan att vara inblandade i beslutet. Vi såg också att teknik som personalen såg som hjälpsam, till exempel digitala lås eller automatiserade toaletter, ibland fick äldre att känna sig mindre självständiga eller kontrollerade. Och strikta scheman kopplade till teknikanvändning begränsade ofta både personalens flexibilitet och de äldres chans att påverka, säger Samantha Svärdh.
Detta är slutsatserna i hennes första studie, publicerad i Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, där hon och forskarkollegorna utforskar hur äldre och deras hemtjänstpersonal upplever och påverkar användningen av välfärdsteknik.
Forskarna intervjuade 26 äldre personer och 26 personal i fem svenska kommuner. Resultaten visade tydligt att användarna upplever ofta att de har lite att säga till om när det gäller teknik som de får.
Välfärdsteknik, som digitala trygghetslarm eller digitala lås, är tänkt att hjälpa äldre personer att leva säkert och självständigt hemma. Det marknadsförs ofta som en lösning på personalbrist och ökande vårdbehov.
– Men vår studie från november 2024 tyder på att det inte är det, om användarna inte är en del av beslutsfattande, design och implementeringsprocesser, fortsätter Samantha Svärdh.
"Ingen teknik, förutom medicineringsroboten, bidrog till att minska personalbristen så som hoppats."
Användarna behövs i hela processen
Nu följs den upp av en andra artikel publicerad i PLOS Digital Health, där forskarna vidare undersöker hur äldre personer och deras hemtjänstpersonal uppfattar digital välfärdsteknik i det dagliga livet. Efter djupintervjuer med båda grupperna identifierade forskarna fyra huvudteman;
1. Enkel att använda – vissa välfärdstekniker var enkla och hjälpsamma, medan andra förvirrade eller frustrerade användarna.
2. Användbarhet – GPS-larm uppskattades för att de stödde användarnas oberoende, men enheter som säkerhetslarm missbrukades ibland eller ignorerades, vilket minskade deras användbarhet.
3. Design- och placeringsproblem – ljud, storlek och utseende hos vissa välfärdsteknologier fick dem ibland att kännas påträngande eller opraktiska.
4. Tekniska problem – enheter krävde mer underhåll än förväntat och var ofta sårbara för fel.
– Ingen teknik, förutom medicineringsroboten, bidrog till att minska personalbristen så som hoppats, säger Samantha Svärdh.
Forskarna drar slutsatsen att för att få välfärdsteknik att fungera bättre för alla, måste äldre personer och personal vara mer delaktiga i utformningen och beslutsprocessen. De föreslår tydligare riktlinjer för vem som ska få viss teknik, särskilt när kognitiva begränsningar kan påverka användbarheten.
Läs mer:
1. Svärdh, S. A., Lorenzini, G. C., Siverskog, A., Schmidt, S. M., Iwarsson, S., & Fristedt, S. (2024). Detangling experiences of agency in welfare technology use by home care recipients and their staff. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, 1–13.
2. Svärdh SA, Lorenzini GC, Samuelsson U, Schmidt SM, Iwarsson S, Fristedt S. "It is very convenient when it works – successes and challenges with welfare technology." PLOS Digital Health. 2025 Apr 24;4(4):e0000844.