Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Avgörande med stöd och kunskap för demenssjukas anhöriga och personal

Kvinna kör rullstol med äldre kvinna mot solnedgång
Photo: Unsplash/Dominik Lange

Anhöriga till personer med en demenssjukdom har ofta svårt att planera in möten utanför hemmet. För att ge anhöriga möjlighet till kunskaps- och erfarenhetsutbyte har digitala eller virtuella praktikgemenskaper (vCoP) börjat användas i vården. Nu har SWEAH-doktoranden Sandra Lukic vid Lunds universitet studerat hur det fungerar.

– Det känslomässiga stödet var avgörande för att kunna hantera utmaningar i vardagen och gav socialt stöd, samt minskade känslan av isolering för de anhöriga, säger hon.

Praktikgemenskaper (Communities av practice (CoP)) är ett kollaborativt lärande som har sitt ursprung i social inlärningsteori. Det innebär att en grupp människor delar ett gemensamt intresse för ett ämne och lär av varandra genom att utbyta kunskap och erfarenheter med varandra.

Porträttbild på kvinna med långt hår
Sandra Lukic. Foto: Privat

Syftet med Sandra Lukics studie var att undersöka vilka erfarenheter som anhöriga och personal som vårdar personer med demenssjukdom har av virtuella praktikgemenskaper som ett verktyg för kunskapsutveckling.

I en kvalitativ studie samlades data in genom digitala workshop-träffar med en grupp personal och en grupp med anhöriga, var tredje månad under ett år.

För de anhöriga identifierades huvudtemat Lärande och stöd, med tre underteman: Strategier för lärande; Skapa känslomässigt stöd; och Behov av professionellt stöd. Bland personalen identifierades huvudtemat Professionell utveckling, med två underteman: Att dela och få kunskap; och Kunskap som ett professionellt verktyg.

 

De beskrev att senare stadierna av sjukdomen var särskilt utmanande, med minskad kontakt med vänner och bekanta.

 

För personalen var professionell utveckling det viktigaste, som motiverade dem att delta.  Kunskap sågs som ett verktyg för att kunna utföra sitt arbete. Den viktigaste källan till lärande och utveckling av personalens professionella kunskaper och färdigheter var att dela kunskap och få reflektera i professionella eller tvärprofessionella grupper.

De anhöriga betonade vikten av att få olika typer av kunskap, färdigheter och stöd på grund av de komplexa vårdbehov som personer med en demenssjukdom har. Gruppmöten fungerade som en källa till kunskap, men även som emotionellt stöd anhöriga emellan.

De beskrev att senare stadierna av sjukdomen var särskilt utmanande, med minskad kontakt med vänner och bekanta och därmed brist på känslomässigt stöd, säger Sandra Lukic.

Resultaten av studien betonar vikten av fortsatt professionell utveckling för personalen - de efterfrågade stöd från sina arbetsgivare för att utveckla sina kunskaper. De anhöriga behövde främst känslomässigt stöd från både andra i samma situation och från personalen. För båda grupperna var lärande tillsammans med andra och möjlighet att dela kunskap positivt. Forskarna drar slutsatsen att virtuella praktikgemenskaper verkar stödja lärande och professionell utveckling hos både anhöriga och personal.

Läs vetenskapliga artikeln Reflexive Views of Virtual Communities of Practice among Informal and Formal Caregivers of People with a Dementia Disease